Leos sida

Och inte kan jag skylla på övergångsåldern heller. Joo kanske övergången mellan 2 och 3 år. För ena stunden kan jag ligga stilla och mysa och pussas oavbrutet. Jag lyssnar vad mamma och pappa säger, jag äter upp maten och är så beskedlig. Men i nästa stund så är det som att något bara exploderar inom mig och jag måste skrika, lägga mig på golvet, vägra äta, gråta utöver mig, slänga saker i golvet, springa iväg, riva sönder nåt osv.

Mamma och pappa blir tydligen ganska less på detta, men jag kan liksom inte hjälpa det. Måste ju uttrycka vad jag tycker och känner. Och det är faktiskt inte så lätt när man inte kan prata riktigt ordentligt än... Det måste de ju ändå fatta.