Jag pratar bara mer och mer, vilket förstås är helt naturligt. Jag säger tydligen en hel del som gör att mamma och pappa antingen skrattar, pussar mig eller bara tittar på mig som om jag vore från en annan planet. Några exempel:

En morgon när jag och mamma skulle åka till mormor och morfar så noterade jag: "Det är rosa på himlen, mamma. Jättevackert är det."

Idag när jag och mamma var ute och jag cyklade på min trehjuling "råkade" den välta och alla kottar som låg på flaket hamnade på marken. Jag sprang glatt därifrån så mamma plockade upp kottarna och la dem på flaket igen. Jag kom tillbaka när hon var färdig och jag märkte att hon var lite trött så jag sa: "Tack mamma, det var jättesnällt".

Ibland när jag tycker att mamma eller pappa har fel kan jag utbrista: "Dumheter" och fortsätta med det jag inte får göra.