Mamma är ju lite pysslig av sig och detta är ett av hennes många projekt. Hon och hennes syskon har alla fått ha detta bord och stolar när de var små och nu var det min tur att överta det. Mamma tyckte dock att det behövdes en liten makeover så hon satte igång att måla och greja. Möblerna är designade av Stephan Gip på 60-talet och kanske är det lite helgerån att göra så här men det struntar vi i. För visst blev det fint!
Mamma och pappa funderar på vad jag kommer att bli när jag blir stor. Jag trycker på alla lysknappar som finns och sliter i alla sladdar så elektriker kan vara ett alternativ. Allt som går att styra (typ stolar, dammsugare mm) blir bilar och jag gör billjudet så fort jag får chansen. Kanske blir jag racerförare eller nåt sånt. Jag ÄLSKAR att äta, särskilt bröd så jag kanske blir bagare. Knappar är något av det roligaste som finns, särskilt på/av-knappen på datorn. Mamma och pappa tycker inte att det är lika roligt att jag slår av den när de använder den. Så jag kanske blir datatekniker.
Ja vem vet. Tiden får väl utvisa vilken väg jag tar i livet. Säkert är i alla fall att jag är väldigt målmedveten i allt jag gör oavsett om det är att tjuva en brödbit eller att trycka av datorn.
Jag har ju lärt mig en massa nytt sista tiden. Här kommer ett urval.
Att backa ner från sängen och ner för trappor. Vet var ögat, näsan och foten finns. Kan gå mellan möbler och mellan mamma och pappa. Ropar på mamma och pappa.
Har förresten även smakat något som kallas surströmming. Det var inte lika dåligt som det luktade men kanske ingen favorit heller.
Eftersom mamma och pappa är miljövänner (och lite fattiga också) så kom de (läs mamma) på att de gamla köksskåparna och bänkskivan skulle sättas upp i tvättstugan. Så här blev resultatet. Nu har jag en egen skötplats där och när jag gjort kalas i byxan modell större så stoppar mamma bara ner mig i tvätthon. :)
Igår kom mamma och pappa (mest pappa) på att vi skulle gå upp till en grillstuga som finns i skogen alldeles brevid vårt hus. Jag ansåg däremot att det var tämligen trist att sitta och titta på en eld och ville hellre krypa runt bland blåbärsriset. För att de tröga (och lite väl optimistiska) föräldrarna skulle fatta att jag ville hem så gnällde jag mest hela tiden. Det hela slutade med att vi gick hem och grillade korv och pinnbröd över kolgrillen. Friluftskillen kanske man inte ska kalla mig än...
Det borde bara vara några knapptryck som krävs för att ge oss internet till huset men tydligen så verkar det vara en väldigt komplicerad process (?). Bredbandet är draget till huset men uppenbarligen så är Alltele allt annat än snabba. Jaja vi får nöja oss med att låna mormor och morfars dator så länge. Hoppas att ni inte har glömt oss...