Leos sida

Välkommen till min värld!

Äntligen!

Kategori: Stora händelser

Nu är hon äntligen här min lillasyster! Det hela började natten mot lördag då mamma hade ont i magen. Jag somnade som vanligt men när jag vaknade på morgonen så var mamma och pappa borta och mormor och morfar hos oss vilket var lite underligt. Mormor berättade att jag blivit storebror men jag förstod nog inte riktigt förrän jag fick se henne och hålla henne. Jag pussade henne, strök henne och myste så mycket som möjligt! Hon är i alla fall finast i världen och jag vill hela tiden vara runt henne och titta på henne. Men så vidare lekkompis är hon dock inte...

Rhodos

Kategori: Stora händelser

Här kommer några bilder och lite om vad vi har gjort på Rhodos.


Det var väldigt spännande att åka flygplan och det fanns jättemånga knappar man kunde trycka på.


Första dagen spenderades mestadels i poolen. Här tillsammans med mormor och morfar.


Passade också på att flörta lite med alla tanter som inte kunde motstå min charm. Jag har nog aldrig blivit så uppmärksammad som under denna resa...


På stranden kunde man kasta sten.


Hela familjen på väg till middag.


Jag och kusin Rasmus. Även kallade småraggarna.


Shejkar loss på minidiscot som anordnades på hotellet. Försökte hänga med i rörelserna som ledaren visade med varierat resultat :)


Det ska börjas i tid... Men det är faktiskt bara kusin Hannah så det var nog inte så farligt.


En dag besökte vi vattenparken i Faliraki. Ett jättestort ställe med massor av vattenrutschkanor och ett särskilt ställe med ett stort skepp för oss mindre.

Här åker jag och kusin Moa "Lazy River". Mycket mysigt!


Innan vi åkte till Rhodos sa jag att det jag skulle göra var: Bada och äta glass. Det löftet höll jag.


Och här är vi allihop!

På pottan!

Kategori: Stora händelser

Det här är kanske inte en så stor grej och kanske är det typiskt föräldrar att bli helt exalterade över en sån här sak. Men tänkte bara berätta att jag gick på pottan för första gången idag! Lilian tänkte att hon skulle prova sätta mig där och där satt jag. I typ fem minuter. Och jag blev nog lika överraskad som hon när jag både kissade och bajsade! Det är ju inte säkert att jag gör om det, kanske var det bara en lyckträff. Men ändå!

Varning för gående

Kategori: Stora händelser

Man skulle nog kunna påstå att jag kan gå nu för nu föredrar jag lodrätt läge då jag tar mig fram! Vingligt, jovisst, men upprätt!

På gång!

Kategori: Stora händelser

När vi är hos mormor och morfar tränas det väldigt mycket. Särskilt i att gå. Och när vi kom hem igår så fortsatte mamma och pappa med träningen och då hände nåt. Jag tog nämligen tre steg alldeles själv. Så det lönar sig kanske att öva lite...

Två "ord"

Kategori: Stora händelser

Idag när jag och mamma var på affären så gjorde jag något som tydligen var väldigt fantastiskt. Jag sa en hel mening. Eller mening och mening. Jag pekade och sa "dä brrr". Alltså "där är bilen". Vad är grejen? Mamma blev alldeles till sig...

Julafton!

Kategori: Stora händelser

 
 

På stående fot

Kategori: Stora händelser

Jag kan stå med stöd nu! Tänkte bara säga det.

Wow!

Kategori: Stora händelser

Jag har börjat masa! Detta är tydligen en stor grej för mamma blev alldeles tjollrig och tyckte att jag var jätteduktig. Vet inte riktigt varför det är så märkvärdigt men det är i alla fall skojigt att kunna ta sig fram på egen hand! Nu gäller det för mamma och pappa att ha välstädade golv och barnsäkra alla eluttag, för nu kommer jag! 

Berättelsen om när jag kom till världen!

Kategori: Stora händelser

Min resa mot jordelivet började några veckor innan mamma åkte till Malta för att jobba. Väl där så gjorde hon ett graviditetstest som visade att jag bodde i hennes mage. Hon blev jätteglad och började gråta, sen ringde hon hem till pappa som knappt kunde tro att det var sant. När mamma kom hem till Sverige började hon må jättedåligt. Hon kräktes och kräktes och kunde inte äta eller dricka.
 Positivt besked!

I vecka 7 åkte mamma och pappa in akut på lasarettet för mamma hade blivit yr och kunde knappt gå för att hon var så svag. Där gjorde de ett ultraljud och mamma och pappa fick se mig för första gången. Trots att jag bara var några millimeter lång så såg de mitt hjärta som slog! Sen fick mamma ligga på sjukhuset med dropp för att få i sig vätska. Hon var jätteuttorkad! Där fick hon ligga ganska länge. Först i vecka 18 började hon må bättre och tur var väl det. Då hade hon gått ner 6 kilo eftersom jag tog all mat som hon fick i sig. Jag var ju också hungrig!
 
Ultraljud i vecka 13 och 20

Sen gick resten av graviditeten jättebra. Mamma jobbade fram till vecka 37 men då blev hon beordrad av sin barnmorska att vila eftersom  jag inte hade vuxit tillräckligt under tiden hon jobbade.
  Vecka 35

Jag hade planerat att komma ut den 23 mars men det var så mysigt i mammas mage att jag bestämde mig för att vänta lite grann. Natten till onsdagen den 26 mars började jag känna att det nog var dags att sätta igång det hela för att komma ut så mamma fick lite kraftigare förvärkar och kunde inte sova på hela natten. Hon sa inget till pappa, ville väl kanske inte jaga upp honom i onödan. Typiskt mamma...

På onsdagen hade vi tid på MVC och då kände barnmorskan att mamma hade öppnat sig litegrann så nu var det kanske dags. Senare på eftermiddagen startade värkarna ordentligt. Mamma andades och körde Tens (elstimulering som är smärtstillande) och höll ut ända till kl. 21 då värkarna kom med två minuters mellanrum. Då åkte de in till förlossningen. Där möttes de av en otrevlig och socialt inkompetent sköterska som gjorde en förundersökning. Till mammas glädje kom hon inte tillbaka. Trots att värkarna hållit på ett tag så hade mamma inte öppnat sig så mycket och värkarna började avta. Så mamma och pappa erbjöds att sova på förlossningsavdelningen. Mamma fick värkstillande och en sovdos så att hon kunde somna.

Morgonen den 27e mars började värkarna igen men inte alls i samma kaliber som dagen innan. Kl 9 blev vi hemskickade till mamma och pappas stora besvikelse. De ville nog att allt skulle starta nu. Väl hemma så tog det inte länge innan värkarna satte igång igen och den här gången var de jättestarka. Nu ville jag komma ut! Pappa masserade och andades med mamma men hon kände att hon inte klarade av att vara hemma så kl 12 bar det av till förlossningen igen. Vi blev direkt skickade till ett förlossningsrum där de spände mätare på mammas mage. En värkmätare och en pulsmätare för att visa mina hjärtslag.
 

Vid varje värk tryckte pappa på mammas knän. Det tyckte hon var jätteskönt! Hon fick också ta ett varmt bad som lindrade litegrann. Mellan värkarna försökte hon äta och dricka för att vara extra laddad inför det som skulle komma. Men tillslut så så ville mamma ha lustgas och det fick hon. Hon tyckte det kändes lite roligt och blev lite snurrig i skallen. Mamma hade tänkt ta ryggbedövning men hon och barnmorskan resonerade som så att nu var det värsta över och hade mamma klarat sig utan så här länge så klarade hon resten också. Kl 16, alltså efter fyra timmars värkarbete var mamma öppen 10 cm så nu kunde jag snart komma ut. Då skruvar barnmorskan in en grej i huvet på mig! AJ! Den skulle tydligen mäta min puls.

Två timmar senare, kl 18, hade mamma krystat i en halvtimme och barnmorskan sa att jag snart skulle komma ut. Mamma trodde att hon inte skulle orka men pappa lugnade henne och sa att hon var duktig och stark! Så när barnmorskan sa: "Vid nästa värk kommer bebisen" kunde mamma och pappa knappt tro att det var sant. Och så....
Kl 18.18 kommer jag ut, alldeles underbar och perfekt! Jag hade dock en liten extra "plupp" vid vänster öra men det var ingen fara sa barnmorskan. Jag vägde 3300g och var 51cm lång!
 

Framsteg!

Kategori: Stora händelser

Ojojoj ni kan aldrig gissa vad som hände igår! Jag vände mig från rygg till mage! Mamma och pappa blev alldeles tossiga! Jag har ju övat och övat men aldrig riktigt kommit hela vägen. Och nu så bara funkade allt. Men jag blev lite sur när jag inte kunde göra om bedriften på en gång.

Min första plastikoperation (och förhoppningsvis min sista)

Kategori: Stora händelser

Denna morgon var jag lyckligt ovetande vad som skulle hända. Min mamma såg ovanligt trött ut efter ännu en natt fylld av mitt goda humör. Men redan vid åttatiden var jag påklädd för att gå ut, vilket gjorde mig lite förvånad. Vi brukar ju inte gå ut förrän vid lunchtid... Sen kom pappa hem och detta stärkte min känsla av att något inte var riktigt som det brukar. Vi åkte i väg och helt plötsligt vaknar jag av att någon okänd typ pillar med mitt öra! Det gjorde ONT! Som tur var höll pappa i mig och mamma fanns i närheten med mat så jag lugnade mig ganska snabbt. Nu så här efteråt vet jag inte riktigt vad som hände men mitt "trollöra" (som mamma och pappa kallade det) är nu bara ett helt vanligt öra. Men jag tror nog att jag har charmen kvar ändå, i alla fall om man ska tro sköterskorna på plastiken... Här är före- och efterbilderna.
571665-51image36