Pappa säger att jag släktar på mamma i mitt humör. Vi är båda vädurar så kanske det stämmer. Ska göra en liten jämförelse här.

Detta kännetecknar en vädur:

Viljestyrka
Jag talar nog för oss båda att när vi väl har bestämt oss för något så ska det helst bli precis som vi vill och det ska helst ske NU!

Kämpaglöd
Viljan att komma dit vi vill är starkare än rädslan att misslyckas (eller att ramla ner från stolen...)

Äventyr och djärva utmaningar lockar
Mamma dyker och hoppar bungyjump. Jag klättrar högst upp på vindsstegen för att kolla var pappa tog vägen...

Vill gärna starta nya projekt.
Mamma målar, tapetserar, pysslar och grejar. Oftast allt på samma gång. Jag tappar fokus på det jag gör efter ca 30 sekunder och hittar då någon annan rolig leksak. I 30 sekunder.

En frisk fläkt i vardagen.
Jag är nog mer av en orkan. Mamma är nog närmare en svag bris och har överlämnat fläktandet till mig.

Otålig
Om mamma inte ser resultat direkt ger hon upp, nästan i alla fall (träning, renovering mm)
Om jag inte kan styra dammsugaren (eller stolen, eller leksaksbilen, eller...) preciiiiis dit jag vill skriker jag utöver mig och slänger saker i golvet.

Upprepningar är något som kan göra Väduren uttråkad.
Jag säger bara: pottan. Hur roligt är det?
Mamma hatar vardagsbestyr och skulle nog, i alla fall för en dag, vilja byta liv med nån hollywoodfru...


Så pappa har nog lite rätt i alla fall....