Nu är hon äntligen här min lillasyster! Det hela började natten mot lördag då mamma hade ont i magen. Jag somnade som vanligt men när jag vaknade på morgonen så var mamma och pappa borta och mormor och morfar hos oss vilket var lite underligt. Mormor berättade att jag blivit storebror men jag förstod nog inte riktigt förrän jag fick se henne och hålla henne. Jag pussade henne, strök henne och myste så mycket som möjligt! Hon är i alla fall finast i världen och jag vill hela tiden vara runt henne och titta på henne. Men så vidare lekkompis är hon dock inte...
Här kommer några bilder och lite om vad vi har gjort på Rhodos.
Det var väldigt spännande att åka flygplan och det fanns jättemånga knappar man kunde trycka på.
Första dagen spenderades mestadels i poolen. Här tillsammans med mormor och morfar.
Passade också på att flörta lite med alla tanter som inte kunde motstå min charm. Jag har nog aldrig blivit så uppmärksammad som under denna resa...
På stranden kunde man kasta sten.
Hela familjen på väg till middag.
Jag och kusin Rasmus. Även kallade småraggarna.
Shejkar loss på minidiscot som anordnades på hotellet. Försökte hänga med i rörelserna som ledaren visade med varierat resultat :)
Det ska börjas i tid... Men det är faktiskt bara kusin Hannah så det var nog inte så farligt.
En dag besökte vi vattenparken i Faliraki. Ett jättestort ställe med massor av vattenrutschkanor och ett särskilt ställe med ett stort skepp för oss mindre.
Här åker jag och kusin Moa "Lazy River". Mycket mysigt!
Innan vi åkte till Rhodos sa jag att det jag skulle göra var: Bada och äta glass. Det löftet höll jag.
Och här är vi allihop!
Det här är kanske inte en så stor grej och kanske är det typiskt föräldrar att bli helt exalterade över en sån här sak. Men tänkte bara berätta att jag gick på pottan för första gången idag! Lilian tänkte att hon skulle prova sätta mig där och där satt jag. I typ fem minuter. Och jag blev nog lika överraskad som hon när jag både kissade och bajsade! Det är ju inte säkert att jag gör om det, kanske var det bara en lyckträff. Men ändå!
Man skulle nog kunna påstå att jag kan gå nu för nu föredrar jag lodrätt läge då jag tar mig fram! Vingligt, jovisst, men upprätt!
När vi är hos mormor och morfar tränas det väldigt mycket. Särskilt i att gå. Och när vi kom hem igår så fortsatte mamma och pappa med träningen och då hände nåt. Jag tog nämligen tre steg alldeles själv. Så det lönar sig kanske att öva lite...
Idag när jag och mamma var på affären så gjorde jag något som tydligen var väldigt fantastiskt. Jag sa en hel mening. Eller mening och mening. Jag pekade och sa "dä brrr". Alltså "där är bilen". Vad är grejen? Mamma blev alldeles till sig...
Jag kan stå med stöd nu! Tänkte bara säga det.
Jag har börjat masa! Detta är tydligen en stor grej för mamma blev alldeles tjollrig och tyckte att jag var jätteduktig. Vet inte riktigt varför det är så märkvärdigt men det är i alla fall skojigt att kunna ta sig fram på egen hand! Nu gäller det för mamma och pappa att ha välstädade golv och barnsäkra alla eluttag, för nu kommer jag!
Ojojoj ni kan aldrig gissa vad som hände igår! Jag vände mig från rygg till mage! Mamma och pappa blev alldeles tossiga! Jag har ju övat och övat men aldrig riktigt kommit hela vägen. Och nu så bara funkade allt. Men jag blev lite sur när jag inte kunde göra om bedriften på en gång.
Denna morgon var jag lyckligt ovetande vad som skulle hända. Min mamma såg ovanligt trött ut efter ännu en natt fylld av mitt goda humör. Men redan vid åttatiden var jag påklädd för att gå ut, vilket gjorde mig lite förvånad. Vi brukar ju inte gå ut förrän vid lunchtid... Sen kom pappa hem och detta stärkte min känsla av att något inte var riktigt som det brukar. Vi åkte i väg och helt plötsligt vaknar jag av att någon okänd typ pillar med mitt öra! Det gjorde ONT! Som tur var höll pappa i mig och mamma fanns i närheten med mat så jag lugnade mig ganska snabbt. Nu så här efteråt vet jag inte riktigt vad som hände men mitt "trollöra" (som mamma och pappa kallade det) är nu bara ett helt vanligt öra. Men jag tror nog att jag har charmen kvar ändå, i alla fall om man ska tro sköterskorna på plastiken... Här är före- och efterbilderna.
Positivt besked!
Vecka 35
